I dagens SvD publicerades en artikel om att politiker nobbar Twitterkontakter. Artikeln är intressant, men okritisk. Är det egentligen SvD som missbrukat Twitter?
Under början av januari blossade debatten upp angående sociala medier som politisk PR-kanal. Det var även då Svenska Dagbladet som initierade debatten. Nu en månad senare eldar de på igen, och har denna gång skapa ett Twitterkonto, @Max_Emil. Med kontot har de skrivit meddelande till 81 riksdagsledamöter, genom så kallade @-replies. 69 av dessa svarade inte på en vecka, vilket resulterar i 12 svar. En usel siffra. Dock bedömer SvD att endast 59 konton av dessa 81 är aktiva, vilket ger siffrorna 12 mot 47. Men ändå. Dock är det dags att sätta på sig de kritiska glasögonen…
Hur behärskar SvD Twitter?
- Kontoinformation:
- • Nyregistrerad användare
- • Saknar profilbild
- • Ingen profilinformation
- • Knappt några följare eller några han följer
- • Aktiv under EN dag i endast 4 timmar och producerar närmare 100 inlägg
- Inläggskvalitet:
- • Antingen dyslektiker (inget fel då!) eller bara slarviga stavfel i flera av inläggen (”Är du riksdagskaniddat igen?”)
- • Värdelösa fyllnadsinlägg (”På väg hem”, ”Haha”)
- • Frågor som inte egentligen kräver några svar (”Borde du inte luyssna på debatten i stället för att twittra :)?”)
- • Närmare 100 inlägg på nolltid väcker varningsklockan
Sammanfattning: Vilken Twitteranvändare hade inte reagerat på ett sådant konto? Någonting står bevisligen inte rätt till. Visst ska man besvara alla relevanta frågor, men vissa var av den karaktären att de inte känns så personligt riktade att de behöver besvaras. Om det dessutom kommer från en filur som spammat ut massor av inlägg innan han ens fixat profilbild eller skrivit någon personlig information så känns det än mer irrelevant att svara.
Aktiva twittrare, enligt SvD
Av totalt 81 kontaktade ledamöter ansågs 59 vara aktiva. Då de som inte är aktiva enligt SvD är de som inte uppdaterat på över en månad, så är de aktiva de som uppdaterat den senaste månaden. Dock är Twitter något man följer konstant, och att ha varit borta så kort tid som en-två veckor borde klassas som inaktiv. Därför borde Svenskan bara räknat med de som skrivit något under den senaste 7 dagars perioden, eller de som överhuvudtaget ens skrev något under den veckoperiod de inväntade svar.
Politiker och partier på Twitter
Speciella personer ska anställas. Det är trenden. Varje parti måste ha sin sociala-medier-strateg för att kunna lyckas. Men man bör tänka till innan man tror att det är den perfekta vägen för masskommunikation. Allt för ofta blir det en kanal för att posta sina egna länkar, sprida sina egna nyheter etc. etc., istället för att bygga upp och underhålla relationer — det som sociala medier är tänkt att vara till för.
Sammanfattningsvis
Twitter är mer socialt än att blogga, så att bara gå in, registrera ett konto och spamma ut frågor inger inget förtroende till en twittrare. Även om Svenska Dagbladets artikel är tänkvärd, så är den samtidigt alldeles för dåligt genomförd för att kunna användas för några djupare slutsatser. Att politiker och riksdagsledamöter ännu inte behärskat de sociala medierna fullt ut är dock ett faktum. Vidare så får politiska twittrare utanför Riksdagen inte heller glömmas. På söndag ska jag snacka sociala medier för närmare 150 moderater. Vi får se om det breddar mitt perspektiv på verkligheten..
Vad tycker ni om politiker och politiska partiers närvaro i sociala medier? Svenska Dagbladets tillvägagångssätt? Kommentera nedan!
Möjligen relaterade inlägg:
